Re-do it all

Åh, Gud... Det finns så mycket jag saknar.. jag blir tårögd bara jag tänker på det..

Det går inte en dag utan att jag önskar att livet vore annorlunda.. Jag vet att livet aldrig kommer ge mej nått mer.. men allt jag begär är att älska nån och bli älskad tillbaka.. Det fanns en tid, för inte så länge sen.. en tid då jag trode jag kunde få allt.. Allt jag önskade mig var en prins på sin vita springare som kunde rädda mej från denna onda värld och ta mig till en värld där inget annat än lyckan fanns.. Jag trode jag hade hittat han, oh, min prins.. Men inte var Gud så god mot mig.. 


Jag saknar den vita julen, oh, den vitaste jul man kan tänka sig.. För inte så många år sedan var denna jul här.. Oh vad jag saknar att kasta mig i snön, jag saknar att bygga alla de snögubbar och grottor jag alltid brukade göra..
Jag kommer ihåg en dag, en dag för inte så många år sedan.. Det var snö redan i November, åh vad mycket snö det var.. Vi var ute, jag, min lilla syrra och min kusin..  Åh så kul vi hade det.. Alla snögubbar vi byggde och alla snöbollar vi kastade.. Nu kan jag bara se tillbaka på denna tid.. det är bara ett minne som är hetsat på min näthinna..

Jag längtar tillbaka tills när jag var en liten flicka.. Då trode man att livet var en dans på rosor.. Att allt skulle gå bra, det fanns inget ont.. Oh, varför kunde livet inte bara fortsätta så?

Jag saknar den tiden som fanns när vi var en hel familj.. En familj som älskade varandra.. Där jag kännde mig så trygg.. Den sagan krossades rätt fort, jag förstod ingenting.. Jag menar inget illa, det är bra nu.. men jag saknar det.. så mycket.. ingen kan nånsin förstå..

Jag saknar min mormor.. hon dog när jag var 12.. Oh.. vad jag saknar henne vissa dagar.. Vi stod inte varann så nära, inte som jag hade velat.. men jag saknar alla dagar tillsammans med henne ändå.. hon var min mormor, ingenting kommer någonsin ändra på det..

Jag saknar den goda glassen, glassen som såg ut som en banan.. oh vad god den var.. Jag kommer fortfarande ihåg hur den smakar, hur pappret såg ut.. Alla de dagar när jag och syrran sprang och köpte oss en varsin glass i den lilla affären i Farsta strand..  Den affär som de nu har byggt om till Djurmatsaffär... varför gjorde de det?

Jag saknar alla vintrar på landet tillsammans med familjen.. Hur vi brukade dricka varm choklad på trappen.. När hela tomten var full av snö och vi såg massa rådjursspår överallt.. Ibland såg vi även harar och ekorrar.. en och annat råddjur blev det ju självklart också..

Det jag vill säga med dethär är att jag saknar de små grejjerna i livet.. sånt som jag aldrig kommer få uppleva igen.. Jag önskar jag kunde ha levt annorunda.. Jag är ung, men det finns så himla mycket jag skulle vilja ändra på..

När jag dör kommer jag se tillbaka på mitt liv, och jag kommer ha såmycket ångest över hur jag valde att leva..

Men jag kan inte vänta tills framtiden är här..

Tiden går, tiden flyter förbi, fort och kvikt, men inte obemärkt.

Jag kommer knappt ihåg ditt ansikte,
Jag kommer knappt ihåg din röst
och din lukt har försvunnit, den jag älskade såmycket..

Jag kommer knappt ihåg dig alls, ditt ansikte tynar bort mer o mer för var dag som går, det enda jag har kvar är fotografier, men jag känner inte igen de alls.. någonstans är du annorlunda

Allt jag kommer ihåg är en känsla, en känsla som gjorde mig lycklig, en doft i luften, en sineskänsla...

Men även den börjar tyna bort, snart kommer mitt enda minne av dig vara nått jag inte kommer ihåg.. 

Ännu en dag närmare jul.. puh.. Jag orkar verkligen inte med julen längre, det är absolut inget jag ser fram emot. Har varit och handlat klappar idag. Hitta till lillebror, lillesyster, storesyster och mammas kille... Nåt litet till farmor och farfar måste jag hitta oxå, får ta det imorron om jag orkar.. Jävla busshelvete, jag vill ha körkort, och jag vill ha det nu!.. Haha keep on dreaming Sanna, det kommer aldrig hända!





Nu när nätterna är långa är det ensamt. Ensamt att behöva vara ensam.
Det känns bra ändå, nu gör de det, jag har vant mig, även om jag häldre hade sett en annan lösning så funkar detta bra ändå. Jag har ju inte direkt några alternativ att välja på, jag bara följer med på resan genom livet så att säga.

Nu vill jag bara försvinna! Jag vill inte vara ensam längre! Det har jag varit i hela mitt liv, jag står inte ut längre!...

Nån måste det ju finnas, nån som vill va min vän, nån som bryr sig, eller är jag helt hopplös? Det är ju egentligen inte något större fel på mig, inte egentligen.. men ändå blir det bara såhär, varenda jävla förbannade gång! varför gör jag såhär? det är ju mitt fel att jag alltid blir utanför!
Jag har min familj och mina vänner.. men ändå känner jag mig ensammast på hela planeten jorden.. Jag vet att det inte stämmer, men det känns så ändå, jag rår inte för det, det är verkligen inte meningen!


BORT

Jag vill bara glömma, glömma allt som varit, glömma, glömma, glömma!
Men livet funkar inte så, tyvär.. på gott och ont... mest ont i detta fall.. eller mest gott?, jag är blind i detta seènde.. 

Idag har varit en helt okej dag faktiskt, jag har inte tänkt så mycket på mig själv och mitt liv, utan på syrran, hon har det väldigt jobbigt just nu.. försöker att finnas där, men det finns nog inte så mycket jag kan göra..


Vi var inte rätt, men Vi var inte fel.. Vi var ingen lögn, men Vi var inte heller sanningen!

Känns som att jag är ute på riktigt farligt vatten.. Vilken sekund som hälst kan jag halka och falla i. Vattnet fyller mina lungor tills det inte finns någon plats för luft kvar.. i farligt djupa vatten simmar jag, där varje sekund kan bli min olycka..

Jag trodde allt var bra, eller iallafall okej. Allt kändes helt okej, som att det var det rätta..
Men JAG SAKNAR HAN så jävla mycket.. Jag trode jag hade släppt taget om honom, men djupt inom mej så hade jag inte det.. Jag vill INTe sakna han, inte alls.. Jag vill bara glömma och gå vidare, börja om på nytt.. men det går inte!
Jag älskar dej!.. Jag vet att det är helt fel och att det var fel enda från början, speciellt eftersom du inte kände detsamma som jag gjorde, inte ens lite lite..
Jag var dum och trodde att det kunde hålla.. bara kärleken fanns så skulle allt funka.. men det var ju bara jag som hade den.. jag tror inte han kände nått speciellt för mej, jag var aldrig viktig för honom, men ändå stod jag ut, för jag trode att han en dag kanske, kanske kunde älska mej.. men ikke.. allt var bara en lögn, inget var någonsin sant..

Men jag kan inte rå för det, jag har inte träffat han på 6månader, men ändå saknar jag honom så förbannat mycket!
Vi kommer nog aldrig ses igen, och kanske är det lika bra, men det är inte rätt, inte rätt att bara överge mej, inte efter allt jag har gjort för att komma hit..


om han bara hade älskat mej.. Jag skulle ha varit en bättre flickvän!